Av döma av läsarreaktionerna är svaret ett rungande ja!

“Suggestiv berättelse om klass och tonårslojaliteter.”

– Lotta Olsson, DN

“Jag har så svårt att skriva om den här boken. Helst av allt vill jag försöka få ner något slags långt och lyriskt glädjeskrik för att försöka förklara hur mycket jag tokälskade den”

– Lingonhjärta

“Östra Englands galna häxa, kallade tabloiderna henne. Mördar-Corrine, den sataniska översteprästinnan som sommaren 1984 hade slagit klorna i tonårsbefolkningen i en kuststad i Norfolk. Djävla weirdo, sa lokalinvånarna. Håll henne borta.”

För tjugo år sedan dömdes den femtonåriga skolflickan Corrine Woodrow för det bestialiska mordet på en klasskamrat. Men nya dna-bevis antyder att Corrine inte var ensam om dådet, och privatutredaren Sean Ward reser till den lilla staden Ernemouth för att undersöka fallet.

Det Sean möter är en brittisk småstad full av hemligheter, människor som tiger och svart magi. Till sin hjälp har han Francesca, den lokala tidningens chefredaktör, och tillsammans försöker de ta reda på vad som egentligen hände. Men stadens makthavare gillar inte deras rotande och motarbetar dem i det tysta. Sean och Francesca inser snart att det finns människor som inte skyr några medel för att dölja sanningen och ju närmare gåtans lösning de kommer desto större blir faran för deras egna liv.

“Herre jösses vad spännande det här är! [...] Unsworth lyckas inte bara hålla läsaren i ovisshet om vilka som är inblandade, hon presenterar också nya spår och sammankopplingar som man kan se trådar av när man sedan tittar bakåt i historien.”

– Bokomaten

Weirdo är en klassisk brittisk deckare, med en väl tilltagen twist av noir. En mycket välförtjänt twist, eftersom Cathi själv har kallats för drottningen av noir. Hon har tidigare skrivit både romaner och punk noir noveller, i tillägg till sin bana som musik-, film- och kulturjournalist. Utöver sitt skrivande recenserar Cathi spänningsromaner i The Guardian och har varit med i The Culture Show på BBC2. Hon deltar dessutom ofta i spoken word-arrangemang och har haft flera framträdanden där hennes texter ackompanjeras av musik och ljudeffekter.

Slutscenen är helt enkelt osannolikt vriden och det är väl värt att vänta på den aha-upplevelsen.

– Annika Koldenius

Alla kapitel i boken är döpta efter album och sånger, och vi har samlat ihop dem på en spellista i Spotify, så att du kan njuta av samma musik som bokens karaktärer, var du än befinner dig: Weirdo – Cathi Unsworth

Är det något som läsare, författare och förlag alla kan enas om så är det att det är något visst med böcker. När vi faller för en bok vill gärna att andra också ska bli förälskade, och vad fungerar då bättre än att ge dem den läsupplevelsen?

Kärleken till boken har Ida och Joakim Torkkeli Karlsson på Stora Bokbytardagen tagit fasta på när de skapade dagen som under åren blivit en nationell bokfest. Konceptet är enkelt: Alla människor ska ta med sig en bok på morgonen och komma hem med en ny.

– Stora Bokbytardagen finns för att vi tycker att läsandet är viktigt. Ju mer vi läser, desto klokare blir vi och ju fler boktips vi ger varandra, desto mer läser vi. Dessutom känns det bra för miljön att färdiglästa böcker kommer till återanvändning, säger Ida Torkkeli, grundare av Stora Bokbytardagen.

Nytt för i år är Författartåget som kommer snirkla sig genom Sverige, och såklart finns Kalla Kulor med på resan! Befinner du dig i, eller i närheten av, Västerås den 16:e maj mellan 16 och 18 kan du pallra dig till Akademibokhandeln i Gallerian 52 och bokmingla med förlagets egna Hans-Olov Öberg samt Johan Theorin, aktuell som översättare hos Novellix!

Ögonblicket när en älskad bok landar på bokhandelsdisken (eller byter status till “Leveransklar” på nätet) är fantastiskt, men det är också bara en del i det långa led som började med en persons funderingar om vad som skulle bli en bra berättelse. I augusti kan vi på Kalla Kulor Förlag stolt presentera dystopin Den nya människan, men redan nu vill vi passa på att presentera författaren, Boel Bermann!

—

Boel Bermann – Fotograf Johan Wistbacka

I augusti debuterar du med den dystopiska sci-fi-sagan Den nya människan. Hur känns det?

Jag är euforisk och panikslagen. Allt känns smått surrealistiskt. Någonstans i bakhuvudet har målet när jag skrev på Den nya människan självklart varit att få boken utgiven, jag vill att alla som tycker om dystopier ska hitta min bok. Men samtidigt är det enormt skrämmande att veta att andra ska läsa mina ord.

Vad gör du när du inte skriver böcker?

Jag jobbar på en utvecklingsstudio för dataspel på dagarna och är medlem i skrivarkollektivet Fruktan på kvällarna. Om man ska säga att jag har ett fritidsintresse så är det nog mina vänner. Som jag varit allmänt frånvarande från det senaste halvåret när jag isolerat mig för att skriva klart min kommande bok.

Känner du dig som en författare?

Jag har nog alltid känt mig som en författare långt innan jag faktiskt hade skrivit en bok. Min mamma skämtar om att jag som liten bestämt sa att jag ville bli journalist, författare och få Nobelpriset. Två av tre barndomsdrömmar i uppfyllelse är inte fy skam. Jag tror faktiskt att du är en författare när du har en historia du vill berätta. Sen kan det ta hur lång tid som helst innan den berättelsen faktiskt blir nedskriven och det kanske inte ens behöver bli en bok alla gånger.  Men jag tror att du är författare när du blir lycklig av att skriva. Och jag älskar att skriva.

Har du en egen favoritdystopi?

Jag har inte en favoritdystopi, jag har massor. Jag tycker om hur dystopier gör att jag kan titta på vårt samhälle idag med distans och hur de kan få mig att ifrågasätta saker eller se saker på ett nytt sätt. Jag vill att karaktärerna ska leva i världen, men jag anser inte att de behöver försöka rädda den eller ens vara en viktig karaktär i den världen. Måste jag välja kommer Oryx & Crake av Margaret Atwood, Enhet av Ninni Holmqvist, Staden utan kvinnor av Madeleine Hesséreus och Never let me go av Kazuo Ishiguro enormt högt på min lista. Jag har alltid varit svag för dystopier, men jag är inte alls lika svag för undergångsskildringar efter katastrofer.  Jag vill att det ska finnas ett samhälle i grunden, en vardag som går att känna igen och en värld som fortfarande har struktur och regler.  Men som samtidigt håller på att vittra bort och förtvina.

Vad inspireras du av i ditt skrivande?

Av det som sker i världen. Av att följa nyheterna, av att bli arg över saker som känns fel, att vilja att det ska finnas mer i tillvaron än det vi ser. Inspiration är en märklig sak. Den kommer precis innan jag ska somna, i duschen, på tunnelbanan eller i tvättstugan. Det enda som går att säga med säkerhet är att den aldrig kommer när jag har tid med den. Det jag har lärt mig är att skriva upp alla idéer illa kvickt. Rusar halvvaken upp ur sängen och rotar rätt på en post-it lapp och en penna, i mobilen eller på handflatan. Det är bluff och båg att du minns alla bra idéer.

Och varifrån kom idén till Den nya människan?

Den har jag funderat själv över. I grund och botten kommer nog historien i Den nya människan från reaktioner på föräldraskapet.  Flera av mina vänner börjar bilda familj och skaffa barn. Eftersom jag inte har barn själv så är det något jag storögt följer med enorm nyfikenhet. Det verkar vara en intensiv upplevelse som skakar om folks tillvaro i grunden. Och det är inte bara rosa moln, även om de positiva känslorna överväger. Lyckan över att bli förälder, kärleken till barnet och den enorma ansvarskänslan om att ta hand om ett annat liv. Men samtidigt finns det ofta en stor rädsla för att göra fel och att inte räcka till för barnet. Och någonstans där föddes tanken om vad som skulle hända om barnen inte visade känslor. Om föräldrarna inte fick belöning i form av tillgivenhet. Jag tror att det är omöjligt att inte älska sitt barn. Även om det barnet skulle vara inkapabelt att älska tillbaka.

Vad var svårast med att skriva Den nya människan?

Det svåra var inte att skriva Den nya människan, det svåra var att redigera den. Historien växte fram organiskt och sedan var det ett helvete att skapa struktur.

Det fanns stunder då jag inte kunde se historien för alla ord.

Har du några fler bokprojekt på gång framöver?

Vi får se vad framtiden har att erbjuda. Men skriver gör jag konstant. För närvarande skriver jag på en extremt naiv äventyrshistoria, en väldigt arg dystopi och en novellsamling om en mycket märklig svensk stad tillsammans med skrivarkollektivet Fruktan.

Och slutligen, om du fick välja helt fritt, vilken bokkaraktär skulle du helst umgås med?

Momo i Kampen om Tiden, för jag kämpar hela tiden mot gråa små män som tar all min tid och misstänker att hon nog har några råd att ge.  Annars säger jag Blue från Fördjupade studier i katastroffysik, jag föreställer mig att vi skulle slå oss ner på en murrig, mörk krog och dricka öl med huvudena tätt ihop och diskutera konspirationsteorier.

—

Du kan läsa mer om Den nya människan här och du kan läsa mer om Boels skrivande och inspiration på hennes hemsida, www.boelbermann.se. Föredrar du det kortare och kärnfullare? Då hittar du en aktiv Boel på Twitter, Instagram och Facebook!